Search this site:    

Snygga A ville ge bort ett album med boudoir-bilder till sin (numera) make, när de för ett par veckor sedan gifte sig i Thailand. En superrolig fotografering där vi kom fram till att vi hade väldigt mycket gemensamt (t ex tekniker för att dölja kluvna hårtoppar samt avsky för att komma för sent).
Tack för en jätterolig session!

Håller på att sätta ihop ett studioalbum från en ny leverantör, mycket spännande. Bilderna i albumet kommer från Marianne och Andreas bröllop i början på augusti förra året (ganska långt från snökaoset som råder nu). Jag har tidigare visat ett bildspel från deras bröllopsdag, men här kommer några favoriter från porträttfotograferingen.

Jösses vad veckan har gått fort! Jag har haft möten med kommande brudpar, redigerat bilder, designat album och för andra gången kapitalt misslyckats med att göra glass i vår glassmaskin. Men det är inte mig det är fel på, det är den (jag begriper inte vad som felas den, men det måste vara den. Bara så ni vet).
Nu är det dock ett par timmars paus med växelvis tittande på På Spåret och Let’s Dance, innan allt börjar igen (inga fler glassförsök dock).

Tänkte bjuda på en spellista också, som jag måste säga är den bästa jag gjort hittills. Hoppas ni gillar den; Te och en brasa
Och så en bild, på en medlem i familjen Froom som antagit en lite mer avslappnad inställning till arbetsdagen.

Karin i supervacker klänning som hennes mamma sytt och Henrik i en ytterst välsittande kostym. Visst är de grymt snygga?
Vigseln ägde rum i Vidingsjös kyrka och det var också där som fotograferingen skedde. Mellan cykelbanor, bostadshus och snödrivor lyckades vi få till underbara bilder, men det är ju ganska lätt såklart, när man har med ett så snyggt och förälskat par att göra.

Snygga J med muskler som gör en grön av avund, men har man jobbat som brandman så har man. En fantastiskt rolig session resulterade i dessa bilder (som för övrigt var en så-du-vet-vad-du-kommer-hem-till-present till hennes man som hade utlandstjänst).

Ifall ni undrar vart jag tog vägen så var jag på en högst ofrivillig semester från bloggande och redigerande eftersom min dator kapsejsade. Den är nu tillbaks efter en veckas omplåstrande så nu kan jag tack och lov återvända till mitt normala liv igen. Tack alla snälla kunder för att ni tålmodigt har väntat, nu kan jag sätta igång med era bilder igen.

Avslutar med en bild från förra vintern, tagen med min kära Diana-kamera. Jag måste bli lite mer analog igen.

Östergötland är platt. Gammalkil (som jag kommer ifrån) är jätteplatt. Men en liten bit från föräldrarnas hus finns en liten backe med viss lutning samt en dödsföraktande kurva som genom åren bjudit på både skratt och ryggsmärtor. Detta utnyttjades så klart även under jul då pulkor och trickskidor testades. Mycket skrik blev det (från den som åkte) och mycket skratt (i dubbelvikt position från de som tittade på).

Starring: Maken Otto, Syster Pernilla, Svåger Ola, Syskonbarn Olivia och Jacob. Jag avslutar med ett bildbevis på att åtminstone en av dem överlevde.

Hoppas ni alla har haft det fantastiskt under jul och nyår, det har jag! Minusgrader, massor av snö och rimfrost på träden gjorde mig på strålande humör och fick mig att glömma alla önskejulklappar jag inte fick (hallå maken, vart tog min coola äppeltelefon vägen?).

Innan jag började inrikta mig mot bröllopsfotografering, boudoir och porträtt fotograferade jag mest landskap och djur. Jag har det fantastiskt mycket bättre nu för tiden (mest pga alla fina kunder jag har) men oj vad roligt det var att komma ut med kameran och fotografera vinterlandskap! Fram för mer snöfyllda vintrar!

I morgon kommer “Min jul – Jag-såg-döden-i-vitögat-och-skrattade-versionen”.

Sofie och Daniel gifte sig en solig dag i september och var så där löjligt lyckliga som bara ett brudpar kan vara. Fantastiskt fina var de och det var hur roligt som helst att vara fotograf den dagen (det är det iof alltid). Jag fotograferade även under vigseln samt dopet för deras dotter Tilde, men de bilderna få vänta tills ett annat inlägg (min kära dator verkar nämligen ha som mission att få mig att ta ett skutt ut genom fönstret idag).

Min kära syster ville absolut att jag och min man skulle besöka föräldrarna samma helg som de var där. Vad trevligt tänkte jag, träffa syster med familj som jag inte gör så ofta. Nu var det ju mest Fotograf Karin hon ville skulle komma och inte Syster Karin, men vad tusan, önskad som önskad.

Bilder på finaste syskonbarnen var uppdraget och trots katastrofväder hela helgen lyckades vi sno åt oss några solstrålar.